Låt oss spränga världen med kärnvapen över vem som styr Krim: Anteckningar från narrativmatrisens kant
Artikel av Caitlin Johnstone, fritt översatt.
Kritiker av USA-imperiet har ägnat månader åt att samla berg med bevismaterial som visar att imperiet medvetet provocerade kriget i Ukraina. USA-imperiets supporters har ägnat månader åt att publicera memes med [Shiba Inu-] hundar och anklaga människor de inte känner för att få betalt av Putin. Det är uppenbart vilken sida som har rätt.
Så, får alla andra i världen en röst i frågan om huruvida deras liv ska riskeras i en offensiv för att kontrollera vem som styr Krim? Eller kommer Biden-administrationen att bestämma det å alla levande varelsers vägnar?
Det är helt galet att ödet för alla levande, och alla som möjligen kommer att födas i framtiden, beror på hur två stater väljer att navigera en konflikt i Ukraina, bara därför att dessa två stater har det mesta av världens kärnvapen. Det är som två personer i en bar som hamnar i ett slagsmål vilket dödar alla i hela staden. Ingen annan i världen får en röst i besluten som tas, som skulle kunna döda alla och göra slut på mänskligheten för all tid; bara några få människor i dessa två regeringar och deras militärer.
USA-imperiet säger till Moskva ”jag är den galnaste jäveln här, jag kommer att fortsätta att eskalera vår våghalsiga politik och stirra dig rakt i ögonen och utmana dig att använda kärnvapen”, medan de säger till resten av världen ”jag är förnuftets röst som ni alla borde se upp till för ledarskap”.
Ett av imperiets ansikten är den dygdiga upprätthållaren av frihet och demokrati, medan det andra ansiktet spelar upp en skrämmande ondskefull föreställning, som en fånge som biter bort kinden på någon på fängelsets rastgård. Åtminstone ett av dessa ansikten måste nödvändigtvis ljuga.
Bokstavligen den enda anledningen till att mainstream västerlänningar är okej med USA-imperiets våghalsiga kärnvapenpolitik med Ryssland är att de flesta inte förstår den, och de som förstår den har inte tänkt särskilt mycket på det. De undviker att fundera på vad kärnvapenkrig är och vad det skulle innebära.
Närhelst jag berör detta ämne får jag en massa svar i stil med ”Yeehaw! Det stämmer, satkärring, vi står upp mot Putin!” De närmar sig inte ämnet med något i närheten av det allvar de skulle om de förstod vad som händer och hade tänkt seriöst på vad som kan ske. De förstår inte hur skräckinjagande farligt det är att imperiet överväger att stödja en Krim-offensiv, och de har inte uppriktigt funderat över hur det skulle vara för varenda levande varelse att dö en fruktansvärd död och för ingen mer att födas, någonsin.
Vilken åsikt du än har om hela den här konflikten, borde du närma dig möjligheten till kärnvapenförintelse med det största och djupaste allvar du kan tänka dig, därför att det är utan överdrift det enskilt värsta som skulle kunna hända. Ta det på allvar eller var tyst.
Om ett kärnvapenkrig bryter ut mellan Ryssland och NATO kommer svaret på frågan ”Var det värt det?” att vara ett beslutsamt ”Nej”. Inte bara för människor som jag utan för alla, oavsett hur välvilliga de är till den västerländska maktstrukturen och oavsett hur mycket de hatar Ryssland. Om deras svar inte är ”nej” omedelbart så kommer det att bli det inom några timmar. Om människor inte omedelbart förstår fasan som släppts lös över vår värld och hur absolut inget skulle kunnat vara värt det så kommer de att förstå det inom kort.
Uttrycket Mutually Assured Destruction [Ömsesidigt Garanterad Förstörelse] myntades först 1962 av Donald Brennan, vid Hudson Institute, men han använde det ironiskt och använde akronymen ”MAD” [galen] för att argumentera för galenskapen i att inneha vapen som kan orsaka armageddon. Dessa fegislekar med kärnvapen är galna.
Argumentet för kärnvapen är att hotet om deras användning ska stävja storskaliga konventionella krig av det slag vi såg i första och andra världskriget, men det fungerar bara om rädslan för deras användning avskräcker konventionella attacker. USA-imperiet blir bara mer och mer fräckt i sitt proxykrig mot Ryssland.
Det brukade vara oemotsagd konventionell visdom att het krigföring mot Ryssland måste undvikas till varje pris därför att de är en supermakt med kärnvapen. Nu får idén att stödja fullskaliga offensiver för att karva ut stycken ur Ryska Federationen alltmer spridd mainstream acceptans. Detta desintegrerar den osäkra stabilitet som MAD i teorin skulle skapa, därför att MAD utgår från att den andra sidan inte är galen nog att inleda konventionella offensiver mot en supermakt med kärnvapen på grund av rädslan att det snabbt kan urarta i en eskalation till fullskaligt kärnvapenkrig.
Om du har två personer som siktar på varandra med pistol kan en skottväxling undvikas av rädslan för besvarad eld. Men om en av pistolmännen bryter dödläget genom att gå mot den andre med en kniv i handen är chansen stor att den andre skjuter.
Jag hatar när jag hör människor säga ”jag hoppas att vi faktiskt går under i ett kärnvapenkrig, vi är hemska”. Det är inte okej för några få idioter att spela spel med allt liv på den här planeten. Bara för att du är olycklig med livet betyder inte det att alla oskyldiga i världen är det också, eller alla djur, insekter, träd. Dina missnöjda känslor är inte en giltig orsak att inte bekämpa det här med näbbar och klor. Behåll dina tankar om världsomspännande massjälvmord för dig själv.
Västerlänningar målar upp idén att när nationer som Ryssland och Kina ”attackerar sina grannar” så är det på något sätt mindre moraliskt än när USA attackerar nationer på andra sidan planeten vilka inte på något sätt kan utgöra ett hot mot USA:s nationella säkerhet. Ryssland kan åtminstone argumentera att dess invasion av Ukraina låg i deras nationella säkerhets intresse på grund av USA:s/NATO:s militarisering där, och Kina kunde använda liknande argument om det någonsin anfaller Taiwan. USA:s krig förs endast för att försvara USA:s herravälde över planeten, inte USA.
Liberaler älskar att ifrågasätta privilegium, utom när det gäller västerländskt privilegium. Då har de inga problem med att spränga allt och alla för sin tro på sin inneboende ideologiska överlägsenhet och sin rätt att härska över varenda land på jorden.
Facebook, Instagram och Whatsapp designerar inte längre det Neo-Nazistiska Azov-regimentet en ”farlig organisation”. För att vara tydlig, inget har egentligen ändrats med Azov-regimentet. Det är fortfarande samma människor med samma ideologi. Det enda som ändrats är det Officiella Narrativet.
I åratal, ända fram till förra året, hade massmedia inga problem att erkänna att Ukraina har ett Nazist-problem och kallade Azovs Neo-Nazister vad de var. Det enda som ändrats är att vi gått in i ett informationsekosystem av aggressiv krigspropaganda.
Ingen mängd PR-omprofilering kan magiskt förvandla Azovs Neo-Nazister till hälsosamma moderater. Du kan ändra Kentucky Fried Chicken till KFC, men det är fortfarande samma grejer i hinken.
Fritt översatt från Caitlin Johnstones artikel 22 januari 2023. Och för att undvika onödiga missförstånd; Caitlin inte bara tillåter, utan uppmuntrar andra att kopiera, omarbeta, översätta, o.s.v. allt hon skrivit, skriver och kommer att skriva. Eftersom jag tycker att det mesta jag har läst av henne är så fantastiskt bra, tankeväckande och viktigt, översätter jag (så gott jag kan och i mån av tid och mående) det jag tycker fler borde läsa, som kanske inte hört talas om henne eller känner sig tillräckligt bra på engelska för att förstå hennes artiklar. Eventuella stavfel och konstiga formuleringar är mitt fel.