I 20 år har Bush-teamet undsluppit åtal för sina krigsbrott i Irak
I 20 år har Bush-teamet undsluppit åtal för sina krigsbrott i Irak
Ett år efter Putins invasion av Ukraina har internationella brottmålsdomstolen (ICC) åtalat honom för krigsbrott.
Artikel av Marjorie Cohn, TRUTHOUT, fritt översatt. Originalartikeln på engelska.
Copyright, Truthout.org. Reprinted with permission.
Idag uppmärksammar irakier 20-årsdagen av Storbritanniens och USA:s fruktansvärda bombning av Baghdad, kallad ”Chock och Fruktan”. ”Koalitionsstyrkor” släppte 3 000 bomber i snabb följd, inklusive många som vägde 2 000 pound (900 kg), över Baghdad i något som The New York Times kallade ”nästan biblisk kraft”.
Trots att de startade ett illegalt anfallskrig och begick krigsbrott i Irak så har ledarna för USA och Storbritannien 20 år senare aldrig stått inför juridiskt ansvar. Som kontrast har internationella brottmålsdomstolen (ICC) redan åtalat Rysslands president Vladimir Putin för krigsbrott bara ett år efter hans olagliga invasion av Ukraina. Han är den första icke-Afrikanska ledare som åtalas av ICC, vilket ofta ger efter för påtryckningar från USA.
I det som kom att kallas ”Operation Iraqi Freedom” invaderades Irak av 173 000 soldater från USA och Storbritannien. Under det åtta år långa kriget dödades ungefär 300 000 irakier och 4 600 amerikaner. USA lade 815 miljarder dollar på kriget, ej inräknat indirekta kostnader. Det störtade landet ner i inbördeskrig och miljoner irakiska flyktingar är fortfarande fördrivna. Två decennier senare har inte en enda av de ansvariga makthavarna förts inför rätta.
Att invadera Irak var en Aggressionshandling
Källor inom hans administration har bekräftat att George W. Bush planerade att invadera Irak och genomföra ett regimskifte långt före terroristattackerna 11 september 2001. Den USA-ledda invasionen bröt mot Förenta Nationernas stadgar, vilka endast ger rätt till länder att använda militära styrkor mot andra länder i självförsvar eller efter godkännande av FN:s säkerhetsråd.
Anfallet mot Irak uppfyllde ingetdera av dessa villkor och var därför en aggressionshandling. Efter Förintelsen skrev den Internationella Militärtribunalen (IMT) vid Nürnberg ”Att starta ett aggressionskrig är därför inte bara ett internationellt brott, det är det överlägset värsta internationella brottet som endast skiljer sig från andra krigsbrott i det att det innehåller den samlade ondskan i det hela”.
Som andra amerikanska militära interventioner, var argumentet för denna illegala aggression baserat på en lögn. Likt hur president Lyndon B. Johnson använde det fabricerade Tonkinbuktsintermezzot som en förevändning för att eskalera Vietnamkriget, hänvisade Bush till mytiska massförstörelsevapen och en länk som inte fanns mellan Iraks president Saddam Hussein och attackerna 11 september för att rättfärdiga sitt krig mot Irak.
Bush, vicepresident Dick Cheney, försvarsminister Donald Rumsfeld och nationella säkerhetsrådgivare Condoleezza Rice varnade lögnaktigt att Irak hade massförstörelsevapen (weapons of mass destruction, eller WMDs) och Rice målade upp bilden av ett ”svampmoln” för att rättfärdiga den förestående invasionen av Irak. Utrikesminister Colin Powell presenterade skamligt falsk information om att Irak hade WMD inför FN:s säkerhetsråd i februari 2003.
2002 bekräftade förre vapeninspektören för FN, Scott Ritter, att Irak hade förstört 90-95 procent av sina WMD och att det inte fanns några bevis för att de hade bevarat resterande 5-10 procent, vilka ändå nödvändigtvis utgjorde ett hot eller ens ett vapenprogram.
Sannerligen, FN:s vapeninspektörer fann aldrig några WMD, varken före eller efter Bushs invasion av Irak. Dessutom fabricerade Bush-administrationen en koppling mellan Irak och al-Qaida, trots underrättelseinformation som sade det motsatta.
The Downing Street Minutes (memo/PM), en transkription av ett av premiärminister Tony Blairs genomgångar med brittisk underrättelsetjänst, som The Times i London publicerade 2005, visade att Bush-administrationen hade bestämt sig i juli 2002 att invadera Irak och genomföra ett regimbyte. ”Underrättelseinformation och fakta fixades runt politiken” avslöjade memot.
T.o.m. en kongressrapport från 2005, förberedd på anvisning från förre representanten John Conyers, Jr., drog slutsatsen att trots underrättelseinformation som sade det motsatta, gjorde Bush-administrationen falska uttalanden före invasionen om att Irak hade WMD och om kopplingar mellan Irak och al-Qaida.
Fastän Bush-teamet enträget uppmanade FN:s säkerhetsråd att anta en resolution som godkände deras attack mot Irak, vägrade rådet. Bush och hans allierade lappade då ihop tidigare resolutioner, varav ingen – ensamt eller kollektivt – godkände invasionen av Irak.
Bush rättfärdigade attacken med sin doktrin om ”förebyggande krig”. Men FN:s stadgar tillåter bara ett land att använda militär styrka som svar på ett väpnat angrepp av ett annat land eller med säkerhetsrådets tillstånd. Operation Iraqi Freedom kränkte FN:s stadgar och utgjorde ett illegalt aggressionskrig.
Krigsbrott begångna av Bush-administrationen
Amerikanska styrkor begick många andra krigsbrott i Irak, bland annat utomrättsliga avrättningar, tortyr och beskjutning mot civila, vilka är förbjudna av Genèvekonventionerna, FN:s konvention mot tortyr och Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Tortyr och övergrepp som utfördes i fängelset Abu Ghraib i Irak bestod bland annat av att stapla de nakna fångarna på hög på varandra, fotografera fångar som tvingats inta sexuellt uttryckliga ställningar, hålla fångar nakna i flera dagar, tvinga manliga fångar att bära underkläder för kvinnor, hetsa hundar mot dem, hugg, slag och sparkar, och anal våldtäkt med en kemisk ljusstav och kvastskaft.
Civila gjordes till måltavlor då amerikanska trupper opererade under Rules of Engagement (ROE, militära regler för under vilka omständigheter och vilken grad av våld som är tillämpbar) som instruerade dem att skjuta på allt som rör sig. I dessa ”zoner av fri eldgivning” bombade också USA civila områden och använde klusterbomber, utarmat uran och vit fosfor, med massiva antal civila dödsoffer som resultat.
Den mest ökända zonen av fri eldgivning var i Fallujah. I april 2004 attackerade amerikanska styrkor staden och dödade 736 människor, av vilka åtminstone 60 procent var kvinnor och barn. I en annan attack i följande november dödade amerikanska styrkor mellan 581 och 670 civila i Fallujah.
Ett annat ökänt exempel på utomrättsligt dödande var Hadithamassakern i november 2005, då amerikanska marinsoldater dödade 24 obeväpnade civilpersoner ”i avrättningsstil” under 3-4 timmars bärsärkagång. USA mörklade massakern tills tidningen Time skrev en story om det i mars 2006.
Dokumenterade utomrättsligt dödande ägde också rum i de irakiska städerna Al-Qa’im, Taal Al Jal, Mukaradeeb, Mahmudiya, Al-Hamdaniyah, Samarra, Salahuddin och Ishaqi.
Dessa krigsbrott är inte bara avskyvärda, utan straffbara under U.S. War Crimes Act och U.S. Torture Statute. Trots det, fastän det har gått 20 år sedan invasionen av Irak, har ingen amerikansk ledare åtalats. Obama-administrationens justitiedepartement bestämde aktivt att inte åtala någon för tortyr och övergrepp begångna under Bushs regim. Ändå tog det bara ett år för ICC att åtala Putin för krigsbrott i Ukraina.
I maj råkade George W. Bush erkänna att hans beslut att invadera Irak var orättfärdigt [i en episk freudiansk felsägning]. Under ett tal till en folkmassa i Bush Presidential Center i Dallas fördömde Bush ”beslutet av en man att starta en fullständigt orättfärdig och brutal invasion av Irak. Jag menar, Ukraina”. Och sedan lade han till lågt ”Irak också”.
På tal om kriget i Ukraina, president Joe Biden deklarerade nyligen den uppenbara absurditeten ”Idén att invadera ett annat land med över 100 000 soldater – sedan andra världskriget har det aldrig hänt något liknande”. Biden har tydligen glömt ”Operation Iraqi Freedom”.
Fritt översatt från Marjorie Cohns op-ed 20 mars 2023. Upphovsrätt Truthout.org. Översatt och publicerat med tillstånd. Eventuella stavfel och konstiga formuleringar är mitt fel.